Musikens evolution

Likt dansen och det talade språket har musiken som uttrycksform varit väsentlig för människan sedan en lång tid tillbaka. Det första instrumentet som hittats vid arkeologiska utgrävningar, en flöjt, visar sig vara från nästan 35 000 år sedan. Trummor och olika blåsinstrument i form av horn användes också under de tidigaste mänskliga stadierna och tjänade då som varningssignaler och fragment av diverse religiösa ritualer.

Om man förbiser de tidigaste, primitiva stadierna av musikens utveckling och härkomst, kan man konstatera att den estetiska verksamheten som omfattar musik myntades ordentligt under antiken. Här blomstrade även de tidigaste teaterscenerna där drama kombinerades med poesi och musik. Under denna tid, mellan 3000 f.Kr och 500 f.Kr, saknar musiken än så länge kontrapunkt vilket innebär att den är mer eller mindre enstämmig. Först i samband med medeltidens genombrott och dess gregorianska sång under 800-talet börjar stämsatser förekomma allt oftare vilket även bidrar till mer utvecklade notsystem.

Trots många influenser från Grekland och Romarriket var majoriteten av de instrument som förekom i Europa under medeltiden importerade från Asien. Detta var stränginstrumentens era i form av både harpor och lyror. Det är även från denna tid man kan börja finna spår av den västerländska konstmusiken. Vidare från slutet av 1400-talet och framåt 1600-talet, under renässansen, etableras stråkinstrumenten och luta blir ett vanligt sådant. Under 1700-talets barock introduceras pianot som en ny uppfinning inom musikvärlden och kompositörer som Bach och Vivaldi blir verksamma. I samband med detta växer även Wienklassicismen fram och sonaten blir en av de mest populära musikformerna. Här blir även Mozart aktuell med sina komplicerade musikaliska verk. Vidare under romantiken som frodas i början av 1800-talet börjar man fästa mycket vikt vid att medföra känslor och stämning i musikaliska verk. Under romantiken blev det även allt vanligare att musiker och kompositörer anses som självständiga konstnärer som inte längre anställs av kyrkor eller hov.

1900-talet och framåt räknas som modernism samt postmodernism inom musikhistoria. Efter detta övergår eran i vad vi idag benämner samtida musik, med alla dess utvecklade stilar, former och genrer.